Den svenska arkitekten och konstnären Petra Gipp har medverkat i utställningar i bland annat Stockholm, Helsingfors och Venedig. I sommar ställer hon ut på Landskrona konsthall. I sitt hus på Ven hittar hon både lugn och inspiration till sitt skapande.
I sommar ställer Petra Gipp ut med tolv verk på Landskrona konsthall, samt med ett verk på Citadellets borggård. I utställningen undersöker hon flykt, gränser och rumslig identitet genom gjutna människostora skulpturer.
Du är både arkitekt och konstnär, hur blev det så?
Jag är utbildad i Danmark, där skiljelinjen mellan konst och arkitektur inte är lika tydlig. Jag brukar beskriva att jag arbetar med undersökande arkitektur och att ledorden för mitt arbete är skulpturalt, tydligt och platsspecifikt. Materialet är oftast gips, och ibland betong och trä. En byggnad som jag ritat i Skåne är tillbyggnaden på Lindéngruppens huvudkontor Bruksgården i Höganäs. Som konstnär har jag bland annat ställt ut på Venedigbiennalen år 2012, 2014, 2016 och 2018.
Nu är vi i ditt hus på Ven. Vilken är din koppling till ön?
Min ex-man Pelle Osslers mamma Britta Ossler är född här på Ven. Pelle och jag letade efter en egen plats på Ven, och fann Tunagården där vi bodde länge. Efter flytten därifrån hittade jag den här tomten och lät bygga mitt eget paradis.
Kan du berätta om din utställning på Landskrona konsthall?
Själva konsthallen är en väldigt speciell byggnad och jag har alltid velat ställa ut där. Temat för utställningen är min pappas flykt från det forna DDR. Han flydde först en gång 1948 i en enkel kanot och sköljdes iland på den danska ön Møn. Där blev han tillbakaskickad till Tyskland och blev ledsagad till Rostock, där han sattes i fängelse och torterades och hamnade på sjukhus. På sjukhuset fanns en judisk läkare som hjälpte honom att fly från fängelset.
Den andra gången, 1949, lyckades han ta sig över Östersjön till Sverige.
Inför utställningen har jag gjort mycket research i tyska och svenska arkiv. Utifrån detta material har jag gjort en resa i min pappas och hans brors spår i forna DDR. Resan har jag filmat, vilken kommer att visas på konsthallen, tillsammans med tolv människostora, drygt två meter höga, gjutna skulpturer. Parallellt med detta arbete har jag haft ett åtta timmar långt samtal med prästen Lena Sjöstrand och arkitekten Johan Linton på temat flykt och rumslig identitet, även detta samtal kommer att vara en del av utställningen. När min pappa slutligen kom till Sverige var det till flyktingförläggningen på Citadellet. På borggården kommer en av skulpturerna med största sannolikhet att bli ett permanent verk till minne av de som kom till Sverige efter kriget; överlevande med de vita bussarna och politiska flyktingar.
Vad vill du förmedla med utställningen?
Jag tar utgångspunkt i min pappas öde, men den handlar framför allt om flykt och rumslig identitet, särskilt med tanke på dagens flyktingströmmar. Många delar upplevelsen av att träda över gränser och fly, och att behöva hitta en ny identitet i ett nytt land. Jag tänker både på andra världskriget, Balkankriget och de ensamkommande flyktingbarn som kommit till Sverige de senaste åren. Med utställningen vill jag försöka rikta blicken mot den enskilda människans liv, i en samtid av ett ofta omänskligt resonemang kring flykt och flyktingar.
Utställningen ”Petra Gipp – D D R : flyktens spår; i landskap, kropp och minne” visas på Landskrona konsthall den 7 juni till 31 augusti 2025.
Text: Maria André
Foto: Oskar Fäldt och Anna Wiedner
Petra Gipp undersöker flykt, gränser och rumslig identitet genom gjutna människostora skulpturer. Utställningen utgår från Petra Gipps pappas flykt över Östersjön, där hon undersöker spår och minns ett liv. Utställningen visas på Landskrona konsthall 7 juni till 31 augusti 2025.
Petra Gipp är en svensk arkitekt och konstnär som medverkat i utställningar i bland annat Stockholm, Helsingfors och Venedig, både med egna verk och genom samarbeten. Hon fick Skånes arkitekturpris 2011 för sitt permanenta konstverk Refugium på Kivik Art Centre.
Konsthallen uppfördes som en konstindustriell utställningslokal i samband med Landskrona stads 550-årsjubileum 1963, och ritades av arkitektduon Sten Samuelson och Fritz Jaenecke. Caféet, även kallad sherrybaren, har kvar sin originalinredning från 1960-talet.
Med stora fönsterväggar och konkret formspråk smälter byggnaden in i den omgivande parken samtidigt som den har en distinkt form. Konsthallens sydvästra vägg pryds av en skulptural glasvägg av Erik Höglund. I konsthallens atriumgård finns en japansk trädgård skapad av en av våra främsta svenska trädgårdsformgivare, nämligen Ulla Molin, år 1989. Samma år arrangerades en japansk utställning på Landskrona konsthall.